Ja, jävlar du. Återigen har jag horat på det här misslyckade viset. Hur fan gör man? Fick i alla fall flörten med snyggaste Gael García Bernal-look aliken på Riche. Ja, hur tog jag vara på det? Jag gick därifrån. Och i efterhand känner jag mej EXAKT som den tecknade illustrationen av den-som-gapar-efter-mycket-mister-ofta-hela-stycket-fabeln i Bamse.
Fan. Vad tänkte jag? Att det skulle finnas något bättre någon annanstans? Men hallå, hjälp mej nån? Nej, träffar man Gael García Bernal på Riche så finns det ingen bättre någon annanstans. Begrips?
På vägen hem slumpade musiken sej till Becks Everybody's gotta learn sometimes från Eternal sunshine of the spotless mind-soundtracket. Som om det inte vore nog. Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar