Hur blir man?

Och sedan lättar det lite. Jag stör åtminstone inte grannarna längre.

Jag tänker på självbilder och på artikeln om nutidsorienteringen i DN igår. En femtonårig kille som just gjort testet intervjuas. Han är besviken över att han missade frågan om foppa-tofflorna. "Men vem bryr sej om tofflor egentligen" lägger han sedan till. Han är också upprörd över frågan om med vilka tre bokstäver namnet på de franska snabbtågen förkortas, och säger något i stil med "Hur ska man kunna veta sånt?". Reportern ger honom ytterligare lite uttrymme vilket killen använder till att klaga över att det var för få frågor som fokuserade på utrikespolitik, "dessutom tycker jag inte att det tillhör allmänbildningen att veta vem som regisserat Darling".

Herre gud. Hur kan man vara sådär? Är man sådär? På nåt vis?