Gråta i spriten

I eftermiddag ska jag sälja sprit. Som alltid när det vankas helg. Jag kommer med allra största sannolikhet börja gråta. Men det får man väl, säger min vän och berättar om när hon jobbade i matgropen och bad sina kunder vänta en stund, "jag måste bara gråta lite, förlåt".

Utan mina vänner vore jag ingenting. Jag vill säga det så som jag känner det, men det låter ju bara... jag vet inte. Jag har nog sagt det förr, men jag har nog inte menat det så mycket som nu. I förrgår däckade en annan vän av sympati i min säng. Det gör mej rörd att människor ställer upp och blir apraka för min skull. Det är bland det finaste som finns.

Jag ska sminka mej med mascaran som inte kladdar så mycket. Och så får jag börja gråta om någon köper en amarone som antyder en mysig middag.