Precis som att man som tonåring hackar sej i armarna med förskärare, hittar man nya sätt att straffa sej själv och få skönt ont när man blir äldre och inte kan springa omkring helt ärrig längre. Man kan ge sej själv ångest och oro för allt man gör och inte gör, leta trasseltecken i allt, hitta små ångestkorn att knapra i sej där man trodde det var omöjligt.
Fan. Jag är en sjukt usel människa. Jag känner mej dumpad igen. Ja, varför skulle jag göra det där för?
Igår kändes det bättre faktiskt. Idag känns det tomt, så jävla ensamt och jag ska fanfan inte höra av mej till den där jävla människan som har en sådan fantastisk förmåga att blåsa ur hela huvudet på mej. Även fastän jag vill, hela, hela tiden. Kan jag hålla mej fram till lunchtid kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar