Smidighet

Någonting fick mej att minnas ett inrökt hotellrum i en skyskrapa i Bangkok. Min kille (förrförra? förrförrförra?) åkte på risig kista för vilken gång i ordningen under vår vistelse där?
Jag vaknade på natten, i det obehagliga rummet där allt var smutsbeige, heltäckningsmattan, de väggfasta bänkarna, soffan, vattenkokaren. Jag vaknade av obehagliga ljud ifrån badrummet. Jag minns precis hur han satt naken på toaletten och bajsade samtidigt som han vred överkroppen över badkaret och kräktes. Och skrek när han kräktes.

Jag är väldigt diskret när jag kräks. För någon vecka sedan kräktes jag mitt i lördagsrusningen på en tunnelbanestation på söder. Hela processen gick på några sekunder, jag blev blek och kallsvettig, tog sikte på en skräpkorg (vad heter det papperskorg, soptunna?), kräktes i tre attacker, tog upp en näsduk, torkade mej om munnen, snöt mej, tog ett tuggummi och mötte mina vänner som planerat.
Ja, visst är det skillnad på bakfyllespyor och matförgiftning/maginfluensa. Men ändå. Jag har ofta imponerat på människor med mina smidiga spyor, såväl ragg som vänner och föräldrar. Hur sjukt det än kan låta.