Jag vet helt plötsligt inte vad jag ska säga. Någonting satte sej lite som ett lock för munnen när en av huvudrollsinnehavarna hittade hit. Man står i strumplästen i trapphuset med en soppåse i handen när man hör dörren smälla igen bakom sej.
Ibland låter allt fånigt, man försöker att inte bry sej, men självcensuren är snabbare än tanken ut i fingret.
Herregud, bara det här är ju sjukt fånigt.
Nä, nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det är som med alla privata saker, vill man så läser man, vill man inte så läser man inte.
personligen skulle jag aldrig läsa någonting som handlar om mig -om jag inte kunde påverka vad som skrivs.
så mitt råd är att fortsätta, vad kan bli värre. du har redan avhandlat allt som handlar om dina känslor mellan honom och dig.
fan - nu är det dags att få honom att veta att du surfar på den största vågen...
Kör på -självcensur och stolthet kommer man inte långt med, skriv för dig själv och mig...
Skicka en kommentar